Har inte orkat bloggat på ett tag, har kännt mig less, trött och arg. Dex har varit fullkommligt omöjlig senaste tiden och vet inte hur jag ska göra eller vad jag gör för fel. Skönt att jag har Angelica att disskutera och utbyta tankar med, även fast vi inte alltid kommer fram till något vettigt så får man ventilera känslorna. Du är guld värd Angie!

Under veckan så har vi haft stor rengöring. Borstade tänderna, klippte klor och tvättade magen och rumpan på Dexter. Men nu när det är vår så är han lika lortig som innan, ligger kvistar, löv och grus i hela lägenheten så fort han kommer in. Tur att han inte vill ligga i sängen!

I helgen var husse hemma så vi har hälsat på familjerna och ätit middag, skönt att få umgås. Men blev lite påfrästande med dobermann valpen. Han är stor, tung och väldigt livlig inte direkt vad man är van vid. Dexter tycker inte om han och inte har han vett att fatta när han säger ifrån, så till slut hade vi grindar över allt.

Idag tog vi en något längre promenad på eftermiddagen, konstigt nog så skötte han sig lite bättre idag. Men min gissning ligger på att han är trött efter att ha hälsat på hos svärmor och alla hundarna igår. Han skällde iallafall inte på varenda människa vi mötte. Man får vara glad för det lilla. Hoppas nu bara att foten blir bättre snart så man kan gå lite längre, men tydligen kan det ta nästan 6 månader innan det börja kännas som innan.