Först lite info från papillonringen.com

Ursprungsland/Hemland: Frankrike/Belgien
Användningsområde: Dvärghund/Sällskapshund
FCI-klassifikation: Grupp 9, Sektion 9

Bakgrund
Den kontinentala dvärgspanieln (epagneul nain continental) förekommer i två varianter Papillon med stående öron och Phalène med hängande öron. Förutom öronen är rasstandarden identisk för dessa båda rasvarianter.

Papillon har fått sitt namn efter de fjärilsliknande öron som elegant befransade, skall likna en vacker fjärils vingar och betyder just fjäril på franska. Rasen lär dock ursprungligen ha importerats till Frankrike från Spanien. Några av dessa importer gavs som gåva till det franska kungahuset. Från det ögonblicket var rasens lycka gjord. Den lilla nätta hunden blev en trogen följeslagare åt hovets män och kvinnor. Från franska revolutionen hör man talas om att Marie Antoinette hade Papillons. På målningar från dessa tider påträffas den lilla hunden, som var nästan fullständigt lik våra dagars Papillons.

Helhetsintryck
Rasen är en dvärgspaniel med normal och harmonisk kroppsbyggnad. Den skall ha lång päls och ett måttligt långt nosparti, som skall vara kortare än skallen. Rasen skall ge ett livligt intryck, vara graciös men ändå robust. Den skall ha stolt hållning och ett lätt elegant steg.
Öronen skall vara högt ansatta. Ytterörat skall vara öppet och vinklat utåt sidan. Den inre kanten på ytterörat skall bilda en vinkel av ungefär 45 grader mot horisontallinjen. Under inga som helst omständigheter får örat peka rakt uppåt likt ett spetshundsöra. Insidan av örat skall vara täckt av fin päls, som också kan vara vågig och de längsta hårstråna kan nå något utanför öronkanten. Däremot skall utsidan av örat vara täckt av lång päls som bildar behäng och som når väl utanför öronkanten.

Päls
Pälsen, som inte har underull skall vara riklig, glänsande, vågig (inte att förväxla med lockig). Den skall inte vara mjuk utan ge ett lätt motstånd vid beröring. Den skall ha en silkig glans. Den vågiga pälsen skall falla slätt efter kroppens sidor. Hårstråna skall vara fina i strukturen och något böjda genom sin vågighet. Pälsen liknar de engelska dvärgspanielrasernas, men skiljer sig helt från pekinesens. Den får aldrig någonsin ha någon likhet med pälsstrukturen hos spetshundarna.

Pälsen skall vara kort på huvudet, nospartiet, benens framsidor och nedre delen av hasorna. Den skall vara medellång på kroppen. På halsen skall den vara längre och bilda krage och krås. Den skall hänga i vågor på bröstet och bilda fransar på öronen och frambenens baksidor och på lårens baksidor bilda rikliga byxor av mjuk päls. Mellan tårna kan det finnas längre behåring, som får nå framför tåspetsarna under förutsättning att det inte ger tassarna ett tungt intryck utan snarare ger dem ett elegantare utseende genom att förlänga dem. Hundar i god pälskondition kan ha päls som är 7,5 cm lång vid manken och en plym av 15 cm längd på svansen.

Färg
Alla färger är tillåtna på en päls med vit bottenfärg. På kroppen och benen måste det vita dominera över de färgade partierna. Det vita på huvudet bör helst bilda en mer eller mindre bred bläs. Vit markering på nedre delen av huvudet är tillåtet. För alla färgkombinationer gäller att läppar, ögonkanter och särskilt nostryffeln skall vara helt pigmenterade.

Storlek / Vikt
Mankhöjd
Cirka 28 cm.

Papillon ur mitt perspektiv och min erfarenhet:
Rasen är för mig den perfekta allround hunden, den är alert, smidig och har en stark arbetslust. Många gånger har jag sagt att Dexter har potensial till vad som hellst, det är bara min kunskap som fattas.
Dom kan och orkar mer än vad dom flesta tror, att gå långa promenader i skogen och leka med kompisar är inget problem för en papillon. Om man kollar mot hundsport så hävdar sig papillon väldigt bra många av dom är champion i både viltspår, agility och tävlar i lydnad samtidigt. 1963 korades Sveriges första lydnads champion som var en papillon.
För mig passar rasen väldigt bra då jag gillar eleganta hundar, pälsen är vacker och lättskött och dom är mysiga hundar men har fortfarande driv.

Jag har haft två papillon men båda var/är otroligt olika. Min första var en ganska stor kille som tog det lugnt och litade på mig till 100%, så länge han var med mig så fanns det inget som skrämde honom. Han var otroligt lättsam med ett hjärta av guld och en härlig personlighet och humor. Han var en ängel med osäkra barn och stod blickstilla i 10 minuter innan grannens barn vågade sig fram och klappa honom(hon hade blivit lite osäker på hundar). Eftersom han var en omplacering som hade vi fasta rutiner för honom så han visste exakt när husse kom hem från jobbet och han gick alltid och la sig i sängen samma tid varje dag :P
Dexter däremot går lätt upp i varv och har energi för en hel armé. Han har det lite jobbigt med nya människor och hundar och behöver några träffar med personen eller hunden ifråga innan han slappnar av och är som vanligt. Han älskar fart och fläkt och tackar aldrig nej till att kampa med sina leksaker. Han är egentligen min första hunds motsatts. Så med andra ord kan man säga att jag fått uppleva båda sidorna av rasen.