Unghunds perioden med Dexter var inte rolig. Han var vild och galen med egna idéer om allt. Det var en ständig kamp om hur vida man fick kissa i sin bädd, på stolar, på toaletten, på vitrinskåpet och om det var lämpligt att tugga på mattes hand när hon prata i telefon. Vet inte hur många gånger jag grät och ville skicka han dit pepparn växer. Men sakta sakta gick det över. Och min fula ankunge blev en svan.


Idag är Dexter en ganska rolig hund, han har fortfarande en lång bit kvar på vissa punkter men vi kämpar på. Han är en högenergi hund som kan gå från noll till hundra på 3 sekunder. Ibland är han rent oföskämd och verkar ha bomull i öronen. Men vi har väldigt roligt ibland också med agility och promenader med Kumo där han kan vara riktigt snäll och leka fint.

På utställningar har han fått blandade resultat men jag har inte riktigt gett upp målet med att få ett cert på honom än. För dom tre BIR:en och fyra HP:en bevisar ju att han har en chans tycker jag :)