Fick ett sms av Angelica som undrade om jag ville följa med ut och gå i lördags. Visst tänkte jag och drog på Dex halsbandet och rastade han först. Vi funderade lite vart vi skulle gå och valde landsvägen vid korstaberget men vi tänkte gena förbi skolan. Visst var det mycket is men jag tänkte inte så mycket på det, schop sa det så kände jag hur jag gled iväg och hörde sen ett knak i foten som vred sig inunder mig. Blev jätte rädd att jag brutit foten och satt still och försökte bedömma hur ont det gjorde och om jag kunde ställa mig upp.
Upp och hem kom jag med lite möda och smärta. Men när jag lagt mig på sängen och fått av mig skorna och strumporna då kom smärtan och tårarna. På hundars vis förstod Dex att något var fel och försökte tvätta bort det onda på foten men efter högljudda protester från mitt håll så gick han över till att torka tårarna istället.
Foten är bättre idag men lördagskväll och igår var inte roliga fotknölen såg ut som en boll och var lila. Idag kan jag iallafall gå utan att riskera att skrika mig hes. Så det går åt rätt håll :)