Jag har varit offline ett tag nu. Haft mycket med skolan och har velat spenderat tid med min sambo nu när han varit hemma, familjetid helt enkelt.

Dexter mår bra och det är full fart på honom som vanligt, mellan varven så tar han sig tid och myser med oss i soffan. Även fast det inte blivit någon speciell aktivering för honom senaste veckorna så har han ändå varit hyffsat lugn, skönt för mig när det har varit mycket pluggande.

Är för tillfället något handikappad också. Ganska lustigt när jag tänker på det nu. Har varit väldigt halt här senaste tiden, har vaggat som en pingvin på promenaderna och rabblat inte ramla, inte ramla, inte ramla som ett mantra i huvudet. Sen slog ironin in. I förrgår var det torrt på marken, gick kvälls turen med Dexter och gick i mina egna tankar som vanligt. Tjopp sa det så vek sig min fot och jag dratta ner med knät + handen i asfalten med foten i en underlig vinkel in under mig. Som vanligt så fryser jag till och känner igenom vart det gör ont och funderar om något är brutet ( sitter i sen ryttar tiden). Dexter skyndar sig fram upp i knät på mig och ser ut som han funderar vad som hände hans matte.

Inget var brutet utan kom undan med ett redigt blåmärke och skrubb sår på vänsterben och en vrickad höger fot den här gången. Samma fot stukade jag ordentligt för snart ett år sen när jag och Angelica var ute, den har aldrig varit den samma sen dess utan den viker sig lite då och då.

Om en timme ska vi ut med Angie och pommarna på en tur :) Så tills nästa gång, ha de bra alla!

Utsikten från där vi bor